Att vara anhörig

Ibland kan det faktiskt kännas svårare att vara anhörig till en kroniskt sjuk person, än att leva med sjukdomen själv. Att stå bredvid utan att kunna bota gör ont. Med det sagt förringas inte de besvär och det lidande som ofta är förknippat med en kronisk sjukdom, som exempelvis fibromyalgi.

Att lyssna och bli lyssnad på

En kroniskt sjuk person kan aldrig få andra icke sjuka personer att förstå fullt ut. Det bör man heller inte kräva. Det bästa för alla inblandade parter är att prata med likasinnade när man söker den där yttersta förståelsen. Att stötta, lyssna och uppmuntra kan alla, men att verkligen förstå kan bara någon som befinner sig i samma situation.

Det gäller både den drabbade, anhöriga och närstående. Det kan vara nog så utmattande att alltid finnas där, att lyssna och att stötta i alla lägen. Det är lätt att glömma bort sig själv och sina egna behov, men det finns stöd att få, inte minst genom anhörigstöd och liknande sociala sammanhang. Där är det lättare att utbyta erfarenheter, men det är också mycket viktigt att göra saker utanför hemmet som inte är förknippade med, eller relaterade till, sjukdomen. Alla behöver vi en paus då och då för att samla ny kraft och nytt mod.

Tips på vad du som anhörig/närstående kan göra

– Lyssna

Även om det är svårt att ta in allt kan du lyssna. Det bästa, men kanske svåraste, är att lyssna utan att försöka hitta lösningar eller ifrågasätta. Det kan vara oerhört svårt att förstå hur den drabbade känner sig innerst inne, eftersom det sällan syns utanpå. Försök att vara så neutral du kan.

– Hör av dig

En kort visit, ett kort, ett telefonsamtal – det räcker långt. Inte sällan måste personer med fibromyalgi tacka nej till sociala tillställningar på grund av smärtan, vilket i sin tur kan leda till en ännu djupare dal. Att titta förbi, skicka ett kort eller ringa kräver inte mycket av dig, men ger oerhört mycket energi till den som får ta emot det.

– Var behjälplig

Det är lätt att tro sig veta vad den drabbade behöver hjälp med, och därför är det viktigt att fråga först. Oftast rör det sig om enklare vardagssysslor, såsom att tvätta, handla eller hämta barn och gå ut med sopor.

– Skjutsa och följ med

Erbjud skjuts till rehabträningen, läkaren eller till tandläkare stockholm. Följ gärna med in ibland, då fyra öron och ögon är bättre än två. Ibland är det skönt att ha med ett ”språkrör”, framförallt hos tandläkaren då det är svårt att prata.

– Uppmuntra

Försök att pusha lagom mycket när det gäller träning och andra aktiviteter du vet att den drabbade mår bra av, men som kan vara svåra att hitta kraft och ork till. En kort promenad räcker bra till en början, och kan leda till allt längre sträckor och kanske till och med cykling eller löpning på sikt. På hösten kan man dessutom gå ut i skogen och plocka svamp och bär, och på vintern ta en lugn skidtur över en frusen sjö.